Vaken till Spin City

Sitter i sängen och försöker hålla mig vaken. Jag och Antonia ska dygna eftersom vi ska åka från skolan klockan 05.00. Då drar bussen mot Kolmården.

Jag har praktiskt taget bestämt mig för att börja med yoga. Ja, mother, jag går i dina fotspår. Grejen är den att jag har en uppgift att göra i idrotten. Jag skulle egentligen ha gjort den i fjol innan jullovet, men då fick jag ju körtelfeber så det sket sig. Får försöka dra igång på torsdag. Eller nåt…

Min plånbok och skolväska har tagit en sväng till Årjäng. Mother var här och hämtade Doris för att hon skulle slippa sitta ensam i en lägenhet i 16 timmar. När hon hade kommit hem ringde hon och frågade om jag saknade något. Det kan man ju säga att jag gjorde, när jag tänkte efter. Som tur är så har jag mitt körkort och bilnycklarna här.

Katarina har hittat hem!

Oh yes! She´s back!
Har legat hemma i dag med magont, så jag låg och tittade på film när Tove ringde. Hon hade sett några (två män och en kvinna, alla i 25-30-årsåldern) gå med vad hon tänkte måste ha varit min cykel och börjat följa efter dem. Jag rusade ut för att möta henne och se efter om det var min cykel. Vi möttes utanför Nordea där de hade gått in. Jag kollade cykeln som de lämnat utanför, och nog var det min cykel alltid. När de kom ut igen frågade jag vart de hittat den och förklarade att det var min och att den varit borta för mig sedan den blev stulen den 10:e oktober. De verkade rätt ställda och påstod att de hittat den vid bankens parkering och bara flyttat den till framsidan. Haha, Tove hade ju följt efter dem typ någon kilometer. Jag sket i deras lögn och tackade dem i stället av någon anledning. Jag orkade inte bry mig om ifall det var de som stulit den eller inte, jag var bara glad över att ha fått tillbaka min cykel relativt oskadd (de hade bara bucklat korgen och på något sätt lyckats få botten på korgen att lossna lite på ena sidan, dessutom är sadelskyddet som låg i korgen borta men jag ska nog överleva den förlusten).
Gissa vem som ska investera ett extralås till cykeln att låsa fast den i cykelstället med. Min älskling ska aldrig mer lämnas olåst i alla fall!

En dag i mjukisbyxor

Det är en såndär dag idag. En såndär dag när man inte orkar sminka sig eller ens äta. En såndär dag när man inte orkar gå i något annat än mjukisbyxor och tillhörande tröja till skolan. Och jag går aldrig till skolan i mjukisbyxor, så sen går man givetvis runt och skäms över sin osminkade, slappt klädda uppenbarelse. Det är en såndär dag när man lägger sig och sover på håltimmen och hoppas att man inte vaknar förrns nästa morgon. Men det gör man ju såklart, eftersom en gnagande pliktkänsla fick en att ställa larmet.

Bra start på dagen?

Varför är nu jag uppe såhär tidigt, tro? Jo, men för att jag totalt har missat att normala människor har vridit tillbaka klockan en timme såklart. Hade jag haft huvudet på skaft så kanske jag också hade kunnat sova en timme extra. Jaja, nu fick jag ju tid att blogga innan jag ska iväg på jobb, så det var ju inte bara dumt. Och dessutom fick jag tid att avnjuta en god kopp morgonte.

Har äntligen höstlov nu till veckan! Skönt att få en liten paus från skolan faktiskt, trots att jag trivs som fisken i vattnet där borta i Forshaga.

Världens mysigaste hund

Doris ligger med huvudet på min mage och snarkar. Mys!

Jag ligger på sängen och har just betalt tre räkningar, varav den ena var från ABC-gruppen (där vi beställde studentmössorna ifrån). Den låg på 2641;-. Inte så lite pengar kanske, men jag blev i alla fall jävligt nöjd med mössan och kläderna jag beställde.

Snart bär det av mot Karlstad en sväng för att spänna plåtskrotet. Hoppas att jag får ta ut det snart… Hur som helst ser jag fram emot bussresan för då har jag en anledning att läsa.

Respekt för andras saker?

Hoppet för mänskligheten har man ju tappat för länge sedan, men man blir lite less ändå när man kommer tillbaka till Forshaga efter att ha varit på teater med skolan och märker att någon snott ens cykel… Jahapp, och vad kan lilla jag göra åt saken? Polisanmäla och hoppas på det bästa; att vi valde att försäkra cykeln i ett år till sist gång vi fick hem de där papprena. Och såklart att älsklingen dyker upp igen! Men hur troligt är egentligen det senare? Nä, vi får se vad som händer. Stölden är i alla fall polisanmäld, sen behöver ju inte det betyda så mycket, har man lärt sig men det är ju större chans att jag får tillbaka den om jag kämpar för det. Det är ju i och för sig ganska märkligt att man ska behöva ta en kamp för att få tillbaka sin cykel, som man äger, från en (troligen) vilt främmande människa.

Jag saknar min Katarina!
Ser ni henne fara omkring någonstans, eller stå stilla for that matter så hör gärna av er!

Finbesök

Guess who’s here! Världens finaste Simsalamone är här! Det känns precis som vanligt, som om hon aldrig hade flyttat när vi sitter här i köket och myser med te och Youtube-klipp.
På tal om te, Lipton har ju kommit med nya smaker. Blueberry muffin, vanilla & caramel och strawberry cupcake. Jag var ju bara tvungen att köpa dem! I alla fall de två förstnämnda då de inte har strawberry cupcake-teet här i Forshaga. Än så länge har jag bara testat blueberry muffin, men jag vill lova att den var gudomlig! I dag/i kväll ska jag testa vanilla & caramel också. Jag slår vad om att den är yum! Så snart jag kan kommer jag dessutom självfallet att lägga vantarna på SC. Men än så länge kan jag bara säga att jag verkligen rekommenderar BM, och det gör jag!

Jag hade nyss prov i samhällskunskap. Satt och skrev i två timmar om hur Sveriges politik ser ut och fungerar. Det kändes som att det gick rätt bra, och jag kan bara hoppas att vår käre lärare inte tyckte att jag var för otydlig. Hoppas på ett okej betyg…

Hundhalsband

Nyss kommit hem från skolan där vi suttit ett gäng och gjort hundhalsband. Jag gjorde ett brunt och rosa till Doris (hon passar egentligen inte i rosa men jag gillar färgen så hon får se fjantig ut helt enkelt, plus att hon redan har både ett grönt och ett blått halsband). Nästa onsdag har vi möjlighet att gå dit igen och då funderar jag på att göra ett rött och svart, men vi får se för det fanns väldigt många snygga färger.
Så här blev det:

Doris är lagom nöjd över att behöva vara modell

Just nu sitter jag och vräker i mig makaroner med ketchup. Min mage verkligen vrålar efter mat då jag inte har ätit sedan 11-tiden.

Torsdag 26/9

Det är verkligen kallt i stallet, även när man inte har feber så just nu sitter jag på en soffkudde med en filt över benen och med ulltröjan på och fryser som bara den. Så klart upptäckte jag nu till min stora frustration att jag inte hade några Alvedon kvar, så jag sket även i att ta med Ipren då den inte hjälper utan Alvedon (och vice versa). Så blir febern för illa så får jag väl knapra Pronaxen i mängder.

Jag är så avundsjuk på Kim just nu! Hon och hennes sambo och hans dotter drog iväg till Turkiet i går. Jag hade lätt kunnat tänka mig att följa med! Men jag har fullt upp med annat så jag hinner inte med någon semester för stunden.

Jag har ju tyvärr inte med mig Doris till Forshaga den här veckan. Jag tänkte att eftersom jag har stallpraktik mellan 08.00 och 17.00 varje dag den här veckan så kommer jag inte hinna med att aktivera henne så mycket som jag skulle önska efter skolan. Därför fick hon stanna hemma där hon i alla fall kan få springa lite lös och få ut lite energi på det sättet, även fast hon inte blir direkt aktiverad där heller. Nu saknar jag min lilla ängel, men som tur är så kommer jag att få komma hem till skönheten igen i morgon!

Nedan är några bilder från valptiden

Hela kullen! Doris (eller Freja, vilket är hennes födelsenamn) i mitten, Balder (numera Niñjo) till höger, Loke (heter fortfarande Loke) till vänster och Oden (numera Milton) i bakgrunden.

Doris till höger och Loke till vänster

Från början var det fem valpar i kullen men lilla Idun klarade sig inte i mer än en vecka. Stackaren fick en dålig start och hon kämpade på i en vecka. Sedan orkade inte organen mer. ❤

Tummen ur

Jag vill gå och duscha men jag tycks inte kunna få tummen ur just nu. Det tar emot att dra av sig den varma filten och resa sig ur fåtöljen. Jaja, jag ska… Snart.

I dag var ju tredje dagen på stallpraktiken och fy, den var dryg vill jag lova. Dagen började (innan jag hunnit kliva ur sängen) med ett sms från Maria. Hon skulle inte på skolan för hon var sjuk. Dessutom är ju fortfarande Antonia sjuk så det blev att ha stallpraktik själv. Stallpraktiken i sig är ju inte så jobbig kanske, men det mesta blir tyngre att göra när man går runt med feber. Jag gick och frös häcken av mig typ halva dagen innan jag kom på att jag ju har Pronaxen i skolväskan. Jag svalde en tablett och njöt när febern tog en paus på sisådär 45 minuter, sen kom den tillbaka. Där och då beslutades att i morgon ska Alvedon och Ipren med till skolan också! Pronaxen (som jag även kallar mirakelpiller) är Freddies gåva till tjejer med mensvärk, febern tog dem dock i princip som ett skämt. Nåja, nu dusch, sen säng och så blir det nya tag i morgon. (Hoppas Maria är frisk då!)